Martin Schiffer orgel                    Lars-Åke Wikström recitation

Marcel Dupré (1886 – 1971): Lamento

Jean-Marie Plum (1899 – 1944): Via Crucis (nov/dec 1939 ”aux victimes de la Guerre” - med recitation* av Paul Claudels (1886 – 1955) ”Korsets väg” (1911)

Frank Martin (1890 – 1974): Agnus Dei för orgel, ur Mässa för dubbelkör, 1922/26
 

Via Crucis – Le chemin de la croix – Korsets Väg
 
I korsvägsandakten erinrar vi oss Jesu lidandes väg – Via Dolorosa – i Jerusalem. Medeltida pilgrimer önskade  återuppleva de heliga platserna även i hemlandet och så byggde framförallt franciskanermunkar utomhusaltaren som återspeglade platserna i Jerusalem. Efter 1686 byggdes stationer även inuti kyrkorna och antalet fastställdes till fjorton stycken.
 
Den franska författaren Paul Claudel skrev sin ”Korsets väg” före första världskriget 1911. ”Ett representativt exempel på den katolska Kristusfromheten, på en gång mystisk och omedelbart konkret. Kristi lidande är Guds lidande; att Gud blev människa… betyder att människan fått del av hans gudomlighet. Människans lidande blir… ett med Krist lidande.” (Gunnel Vallqvist)
 
Claudels korsväg inspirerade flera tonsättare till musikaliska mästerverk och idag spelas ”Via Crucis” av den belgiska organisten och kompositören Jean-Marie Plum. Han skrev verket i november 1939 ”aux victimes de la Guerre” (”till krigets offer”) och det känns angelägen att tillägna dagens konsert alla offren i pågående kriget i Ukraina.
 
Programmet kompletteras med orgelkompositioner av Marcel Dupre och Frank Martin.
 
Dupres ”Lamento” skrevs 1926 och tillägnades ”a mes chers amis Mr and Mme A. Henderson, de Glasgow – En mémoire de leur cher petit Donald” – en elegi tillägnad 
hans vänner Henderson i Glasgow och deras avlidne son.
 
Frank Martin komponerade en mässa för dubbelkör 1922 och kompletterade den med Agnus Dei 1926. Hela verket blev dock liggandes i byrålådan. Uruppförandet ägde rum så sent som 1963 i Hamburg. Martin tyckte inte att verket behövde vara offentligt utan kunde få förbli nånting mycket personligt och privat. Han sa att mässan är ”en sak mellan Gud och mig”. Förmodligen är det faktum att han själv gjorde ett orgelarrangemang av Agnus Dei ett ytterligare tecken på denna intima, personliga relationen.
 
Med ”dona nobis pacem” – ”ge oss din frid” slutar mässan och även konserten.